R.I.P
Åh att jag kunde glömma.. Gårdagen var en dag av sorg för oss här på Nygård. Jag och Mor min skulle ut och rida. Jag stod i sadelkammaren och förundrades över hur stora spindlar kan bli, då det satt en väldigt stor en i fönstret. (Följande händelse sker under så snabb tid att man inte hinner tänka klart alls...)
Rätt som det var såg jag något orangefärgat som springer över gödselstacken, där våra hönor går och pickar så fridfullt. Jag skricker ut NEEEJ EN RÄÄÄÄÄÄÄÄV... Eller liknande. Springer fort som ett as ut ur sadelkammaren, genom stallet, har som vanligt problem med de jobbiga dubbeldörrarna ut mot gödselstacken. Fortsätter springa mot där räven borda vara i det höga gräset. Ser den där med tänderna på väg in i den vackra fina svarta hönan.
Plockar upp den stackar livrädda hönan och intalar henne att hon mår bra mm. Mamma har hunnit ifatt mig och räven försvinner. Man ser hur hönans ögon rycker lite, hon har svårt att hålla dem öppna. Jag känner hur hon mer och mer tappar kontrollen över att kunna hålla upp sitt lilla fina huvud. Hon blir mer och mer avslappnad. Jag går in i stallet med henne, sätter mig på den gula lådan. Försöker få henne att hålla sig vid liv. Hon sprattlar till, en gång till. Ett sista ryck sen förblir hon stilla liggandes i min famn. Hon bleknar i ansiktet men känns fortfarande varm. Hoppet är ute. Vi förlorade vår vackraste höna på grund av en elak liten jättefin men hungrig räv. Hoppas den kommer tillbaks och går i fällan så vi vågar släppa ut de andra snart igen.
Rätt som det var såg jag något orangefärgat som springer över gödselstacken, där våra hönor går och pickar så fridfullt. Jag skricker ut NEEEJ EN RÄÄÄÄÄÄÄÄV... Eller liknande. Springer fort som ett as ut ur sadelkammaren, genom stallet, har som vanligt problem med de jobbiga dubbeldörrarna ut mot gödselstacken. Fortsätter springa mot där räven borda vara i det höga gräset. Ser den där med tänderna på väg in i den vackra fina svarta hönan.
Plockar upp den stackar livrädda hönan och intalar henne att hon mår bra mm. Mamma har hunnit ifatt mig och räven försvinner. Man ser hur hönans ögon rycker lite, hon har svårt att hålla dem öppna. Jag känner hur hon mer och mer tappar kontrollen över att kunna hålla upp sitt lilla fina huvud. Hon blir mer och mer avslappnad. Jag går in i stallet med henne, sätter mig på den gula lådan. Försöker få henne att hålla sig vid liv. Hon sprattlar till, en gång till. Ett sista ryck sen förblir hon stilla liggandes i min famn. Hon bleknar i ansiktet men känns fortfarande varm. Hoppet är ute. Vi förlorade vår vackraste höna på grund av en elak liten jättefin men hungrig räv. Hoppas den kommer tillbaks och går i fällan så vi vågar släppa ut de andra snart igen.
Kommentarer
Trackback
