This is my life
Det är vad han sjunger, Kim Larsen. Så himla bra låt. En sådan man aldrig tröttnar på. Inte ens efter enbart den låten hela dagen plus många fler dagar. Så fin.
Sitter vid skrivbordet efter en hård dag här hemma. Tittade precis klart på en film, om en manusförfattare. Trodde aldrig det kunde vara så jobbigt att vara manusförfattare. Hur svårt kan det vara att skriva lite som folk kanske tycker är bra? Det är väl det där med att känna rätt folk som får fram ens arbete rätt. Jaja tur att jag inte är det. Har ju ingen fantasi till att skriva sånt skit! Det får nån annan sköta.
Själv har man ju en bil som ska tas omhand. Lämnade in däcken ti en verkstad idag, de ska slås om till nyare däck men de gamla fälgarna. Sen målade jag på lite färg på de bortskavda fläckarna under. Sen kom åskovädret! Inget kul att vara ute då. Men sitta på altan och läsa kokböcker är aldrig fel, när det är så varmt och skönt ute! Kom iallafall fram till mat att laga till senare.
Tog väl tag i det strax därpå eftersom regnet inte ville ge sig. Mellan halv två och halv fem ungefär så vräkte det ner, lagom till mamma och pappa kom hem hade maten kunnat vara klar, men att då kom hovslagaren så vi kunde inte åka iväg till linköping som vi tänkt, så maten fick ta lite längre tid. Sen åt vi! Mmm vad gott.
Sen kan man ju tänka sig att dagen är slut, men icke.
Ut och rida i den vackra solnedgången och den ljumma försommarkvällen. För att upptäcka att de håller på att riva ner massa skog, i våran härliga svamp/ridskog. Mycket sorgligt, det blir så geggigt och jobbigt att hitta när de tatt ner massa trän. Fundera på att ha en enmansdemostration där imorgon. Slå upp ett tält, sätta mig framför, eller kanske fastkedjad vid en av maskinerna med en skylt i min hand. Där ska det stå "SLUTA ATT UTROTA VÅRAN SKOG!" med stora feta bokstäver. Sitta och skrika och tjata om de små stackars skogsdjuren som måste ha någonstans att bo. Fast nu kommer då detta aldrig att hända här ute skogen imorgon. Lika bra att inse. Men efter ridturen tog väl dagen slut. Eller jag kollade på en sjuk film. De kom på en så himla smart ide till en tvserie, att deltagarna kör rysk roulette. På riktigt. En dog. De andra sex vann fem miljoner dollar var. Sen började nästa film som jag skrev om i början.
Nu slutar nog min fina berättelse om dagen som gått.
Jag har en irriterande SPYFLUGA i mitt rum.
Vad jag är bra på att skriva halvfärdiga meningar. Sådana som jag förstår när jag skriver de, men när jag läser förstår jag inte mycket alls. Lustigt det där. Kanske bara är att tankarna blir halvfärdiga ut i fingrarna, resten stannar i mitt huvud för vidare tankegång men att det aldrig kommer längre för det blir så oerhört invecklat så ingen skulle förstå ändå. "så inge skulle förstå" blev det först! Kul när det blir fel på sånna ställen, så det bildar en helt annan mening. De skulle man ju kunna tolka som en felskrivning eller att jag har en jätte bra vän som heter inge, och att bara han förstår dessa intvistade meningar utan någon logik i.
Nu börjar jag nog bli för trött för detta. Men vad sägs om en vacker bild för att avsluta denna dag?
Detta är från vårat vackra norrländska landskap. Då en vägg av hagel närmar sig. Det ser så fantastiskt stort ut, sån kraft och styrka naturen har. Ungefär tio minuter senare låg det någon centimeter med stora hagelkorn ute på balkongen.
Adjö!
Sitter vid skrivbordet efter en hård dag här hemma. Tittade precis klart på en film, om en manusförfattare. Trodde aldrig det kunde vara så jobbigt att vara manusförfattare. Hur svårt kan det vara att skriva lite som folk kanske tycker är bra? Det är väl det där med att känna rätt folk som får fram ens arbete rätt. Jaja tur att jag inte är det. Har ju ingen fantasi till att skriva sånt skit! Det får nån annan sköta.
Själv har man ju en bil som ska tas omhand. Lämnade in däcken ti en verkstad idag, de ska slås om till nyare däck men de gamla fälgarna. Sen målade jag på lite färg på de bortskavda fläckarna under. Sen kom åskovädret! Inget kul att vara ute då. Men sitta på altan och läsa kokböcker är aldrig fel, när det är så varmt och skönt ute! Kom iallafall fram till mat att laga till senare.
Tog väl tag i det strax därpå eftersom regnet inte ville ge sig. Mellan halv två och halv fem ungefär så vräkte det ner, lagom till mamma och pappa kom hem hade maten kunnat vara klar, men att då kom hovslagaren så vi kunde inte åka iväg till linköping som vi tänkt, så maten fick ta lite längre tid. Sen åt vi! Mmm vad gott.
Sen kan man ju tänka sig att dagen är slut, men icke.
Ut och rida i den vackra solnedgången och den ljumma försommarkvällen. För att upptäcka att de håller på att riva ner massa skog, i våran härliga svamp/ridskog. Mycket sorgligt, det blir så geggigt och jobbigt att hitta när de tatt ner massa trän. Fundera på att ha en enmansdemostration där imorgon. Slå upp ett tält, sätta mig framför, eller kanske fastkedjad vid en av maskinerna med en skylt i min hand. Där ska det stå "SLUTA ATT UTROTA VÅRAN SKOG!" med stora feta bokstäver. Sitta och skrika och tjata om de små stackars skogsdjuren som måste ha någonstans att bo. Fast nu kommer då detta aldrig att hända här ute skogen imorgon. Lika bra att inse. Men efter ridturen tog väl dagen slut. Eller jag kollade på en sjuk film. De kom på en så himla smart ide till en tvserie, att deltagarna kör rysk roulette. På riktigt. En dog. De andra sex vann fem miljoner dollar var. Sen började nästa film som jag skrev om i början.
Nu slutar nog min fina berättelse om dagen som gått.
Jag har en irriterande SPYFLUGA i mitt rum.
Vad jag är bra på att skriva halvfärdiga meningar. Sådana som jag förstår när jag skriver de, men när jag läser förstår jag inte mycket alls. Lustigt det där. Kanske bara är att tankarna blir halvfärdiga ut i fingrarna, resten stannar i mitt huvud för vidare tankegång men att det aldrig kommer längre för det blir så oerhört invecklat så ingen skulle förstå ändå. "så inge skulle förstå" blev det först! Kul när det blir fel på sånna ställen, så det bildar en helt annan mening. De skulle man ju kunna tolka som en felskrivning eller att jag har en jätte bra vän som heter inge, och att bara han förstår dessa intvistade meningar utan någon logik i.
Nu börjar jag nog bli för trött för detta. Men vad sägs om en vacker bild för att avsluta denna dag?
Detta är från vårat vackra norrländska landskap. Då en vägg av hagel närmar sig. Det ser så fantastiskt stort ut, sån kraft och styrka naturen har. Ungefär tio minuter senare låg det någon centimeter med stora hagelkorn ute på balkongen.
Adjö!
Kommentarer
Trackback
